Autofokus

En av de klokaste medarbetarna på nya jobbet, Ingegerd, sa apropå inget vid kaffet en dag:

– Jag har stött på människor som haft så lätt för sig att de aldrig kunnat fokusera på något. De har gjort allt möjligt, och det har gått ganska bra för dem, men de har liksom aldrig vetat vad de ska bli när de blir stora.

Och så tittade hon forskande på mig. Jag smuttade på mitt kaffe och såg åt ett annat håll. Gnolade en snutt inne i huvet. Tam-da-dam.

Att bara göra en grej i taget har aldrig varit min starka sida. I grundskola och gymnasium hade jag mängder av aktiviteter på eftermiddagar och kvällar. Långpromenader med Josse prioriterade jag minst lika högt som provplugg, för det ordnade sig vanligtvis ändå. (Tills jag drabbades av den larssonska knäppen, men om den får jag berätta vid annat tillfälle.)

På universitetet läste jag extrakurser på kvällarna och var redaktör för nationstidningen mest av bara farten. Samma på journalisthögskolan. Hela mitt yrkesliv har jag jobbat med mitt dagjobb och något annat. Redaktör för Chili och kolumnist på DN:s ledarsida, etc. Under en lång rad av år hade jag dagjobb på heltid och skrev böcker om kvällar och helger. Mitt i allt har jag fött två välordnade och gudomligt vackra barn, umgåtts med kompisar (ibland mer, ibland mindre), renoverat hus och lägenheter, stickat tröjor, motionerat (mer eller mindre) och läst böcker.

Och så länge jag har någorlunda medvind i livet har jag inte ens haft vett att känna mig stressad. ”Hur hinner du med?” frågar nya bekanta, och jag förstår inte riktigt frågan. Jag kan förstå att jag utifrån verkar lite tråkig, men själv har jag kul, och det måste väl vara det viktigaste?

Men efter att jag tappade min energi ett tag här om året (som jag ju skrivit om i bloggen), bestämde jag mig för att lära mig att fokusera bättre. Eftersom det är en sak som jag definitivt inte har lätt för – mer än i stunder om max 3-4 timmar då jag fokuserar så mycket att resten av världen försvinner runt omkring, vilket nog är ”hemligheten” bakom att jag hinner med så varierande saker – har jag lyssnat och blivit inspirerad av andra i min närhet.

Exempelvis påminde mig Wivan om Robin Sharma, som är en utmärkt pedagog. I vintras såg jag Sharmas vbloginlägg The 4 Habits to Make  This New Year Awesome och gjorde den one-page-plan som han föreslår i den. Kolla videon – den tar bara fyra minuter. Frågorna han ställer är:

Hur ser 2013 ut om allt går precis som jag vill? Vilka värderingar har jag? Vilka fem grejer vill jag verkligen ska hända? Och om jag skulle sätta ett mål för varje kvartal, vilka vore de?

Alla som drivit verksamhet känner igen de frågorna, för vi brukar ställa dem om våra organisationer. Vision and mission. Men för oss själva? Sharmas enkla papper har gett mig en personlig verksamhetsplan för det här året.

Ett av mina mål är att hitta en bra träningsrutin. Jag gillar att motionera, men jag har svårt att hitta en rutin. Börjar jag med yoga, vill jag snart gå över till afro, för att sedan börja simma … För att sedan ge upp, gå hem och känna mig som världens sämsta och fetaste. Men även här har jag kunnat inspireras av min omgivning. Jag gillar att springa, men de jag känner är så duktiga. Men av Krister fick jag tipset att använda en löpar-app och av Annika modet att våga (och tipset att springa i skogen). Jag har följt deras råd, och nu kan jag utan att skämmas säga att jag fått en träningsrutin.

Jag har också bestämt mig för att försöka göra så få grejer som möjligt, för att sedan lägga på mer om det går bra. Jag har bestämt mig för att inte skriva så mycket, men att det jag skriver ska vara meningsfullt. Jag har gett bort Utflykt Skåne (en webbsajt), jag har fimpat en annan webb och jag aktar mig noga för att starta något nytt. ”Vi borde skriva en bok om detta, starta en förening, ordna en utställning!” kanske någon säger och ser menande på mig, och jag ser ut som om jag inte hör. Jag går till jobbet klockan åtta och hem  vid fem, jobbar sällan över och nästan aldrig helg, vilket ger mig gott om tid att ladda om batterierna.

Och allt detta är gott och väl. Det är inte ens maj och jag har redan nått tre av fyra av Sharmas delmål. Jobbet flyter på utan någon större möda och jag har energi över till trädgården och familjen. Det blir även luncher och frukostar med vänner och bekanta, även om jag försöker hålla dem till måndag-fredag – allt för att fokusera, dela upp, ordna upp.

Jag gör helt enkelt som man ska.

Men jäklar vad långtråkigt det är. Man kanske skulle …