Fanmejl

Först nyligen insåg jag att det är totalt tidningsnördigt att prenumerera på inte bara en, utan två, tidningar av den främsta anledningen att de är så välgjorda.

Välredigerade, bra texter, fina bilder, snygg layout. Visst, de ämnen som tidningarna tar upp intresserar mig till viss del, men framför allt är det så att dessa två välgjorda tidskrifter skapat ett stort intresse hos mig, inte tvärtom.

Det som gör dessa tidningars bragd stor, är att de båda är föreningstidningar. Den ena inte så uppenbart, men ändå. Det är inga tidningar som helt arbetar på den fria marknaden, och min erfarenhet är att föreningstidningar ofta blir dåliga. Det mina två förebildstidningar gör så bra, och verkligen smäller de flesta andra på fingrarna med, är ett briljant redaktörskap.

Jag känner inte redaktörerna, så jag vet inte om de är trevliga, men de är kompetenta på ett alldeles självklart sätt. Jag vet ingenting om redaktionen, känner ingen där. Men ändå – precis som en organisations psykiska status lyser igenom en webbplats, lyser ett gott redaktörskap igenom en tidning.

Nyhetsvärderingen i publikationerna är perfekt, och i fallet med den ena tidningen ser jag veckan efter utgivningsdag att svenska dagstidningars kultursidor tar upp artikelidé efter artikelidé från den (och bara ibland nämner de sin inspirationskälla).

Båda tidningarna har ett smalt område att bevaka, och ofta drabbas sådana publikationer av idétorka. Men inte dessa skrifter! Ständigt finner de nya, intressanta människor och företeelser att bevaka och belysa. Ständigt formas min mun till ett “Åh, fan!” när jag läser. Redaktörerna och skribenterna verkar älska sitt ämnesområde, de grottar in sig i det och håller ändå en fräsch distans. De står på läsarnas sida, trots att de ger ut föreningstidningar.

Tidningarna är noga med att välja intressanta ämnen, men också skribenter som skriver distinkt och med stor kunskap. Även fotografier och illustrationer är av högsta kvalitet – hela tiden.

“Jaja, det kan de väl ha råd med, bra skribenter och fotografer är dyra och då måste man ha stålar”, muttrar du. Utan att ha tittat i respektive tidnings räkenskapsbok, kan jag svära på att det inte är där framgångsformeln ligger. I det ena fallet är det nog så att det finns en stark finansiär bakom, men i det andra fallet är det sannolikt inte så, snarare tvärtom.

Som jag ser det, men jag är kanske yrkesskadad, ligger det främst ett mycket gott redaktörskap bakom dessa två tidningar. Redaktörskap som borde premieras och lyftas fram ännu mer. Dock ser jag aldrig Lasse Winklers och Celia B. Dackenbergs namn i diskussionerna kring nya chefredaktörstillsättningar, som nu senast med Otto Sjöberg. Inte heller diskuteras de i samband med andra tillsättningar, exempelvis till Kulturrådet, trots att det måste vara en känd sanning att så duktiga redaktörer säkerligen är ytterst välsorterade i skallen och har stora kontaktnät. Man kan inte göra så välredigerade tidningar annars, man måste ha alla hemma, vara en god ekonom och en bra arbetsledare.

Hemslöjden SvB
Ja, och alla ni redaktörsnördar där ute, ni har ju redan räknat ut vilka tidningar jag skriver om. Svensk Bokhandel (som ägs av Svenska bokhandlareföreningen och Svenska förläggareföreningen) och Hemslöjden (som utges av Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund). Och ni som missat dessa fenomenala skrifter – köp dem, studera dem noga och inse vad som krävs av mästarklass.

PS. Sedan jobbar Svensk Bokhandel bra med att interagera webben och papperstidningen också. Men det är värt ett eget blogginlägg!