Hej, hur kan jag hjälpa dig?

Satt och gick igenom dagens skörd av bloggar och sajter, främst för upplevelseindustrin.se, och fastnade i den här artikeln, om varför Starbucks inte fungerar. Kunde ju vara intressant för svenska upplevelseföretagare och kulturentreprenörer, som kanske inte har Inc. som sin förstatidning, att läsa om. Innehållsmässigt, alltså.

Men det som gör artikeln intressant för mig, är att den är ett typiskt exempel på anglosaxisk journalistik när den är – i mina ögon – bäst. Den här personliga, nära tonen, där skribenten tar dig med ut på en resa. Här får vi följa journalisten nerför en gata i New York. Han passerar ett antal Starbucks och beskriver hur det senaste besöket på kaffekedjan var. Genom denna enkla konstruktion och det personliga tilltalet får han mig att läsa hela den långa artikeln med rätt tekniska utläggningar om varför Starbuckskedjan har problem.

Så enkelt men ändå så effektivt. I amerikansk och brittisk press är greppet vanligt, särskilt för oss som gillar att läsa reportage och glossy magazines. Personlig ton blandas inte ihop med privat. Det är inte ett jag i vägen för texten, utan skribenten har plockat ut en specifik, men allmängiltig erfarenhet för att vägleda oss genom den. Språket är avskalat men spänstigt – det finns till och med plats för några skämt utan att det känns påklistrad. Ja, hey, jag fnissade faktiskt till. När fnissade du senast av en artikel i Veckans Affärer eller Dagens Industri?

Jag läser bylinen, för den här skribenten vill jag ju läsa mer av – och då visar det sig att skribenten är en vd för ett mjukvaruföretag. En vd! När senast läste du en spänstig, kul artikel av en svensk vd? Även om allt fler svenska vd:ar har fattat det fina med att ha en företagsblogg (ett bra exempel hittade jag i dag, se här), så känns det som ett stort steg innan vi får se långa, välskrivna artiklar i affärstidningarna skrivna av en vd.
– Nämen de kan ju inte få skriva själva, tänker kanske journalist av ordning. Det är ju vi som ska granska dem, då kan de inte skriva själva!
Men en av de många finesserna med Starbucksartikeln var att skribenten inte är Starbucks vd, utan att han är vd för ett företag i en helt annan bransch! Han har djup kunskap om hur man driver ett framgångsrikt företag, men hans förmåga att blanda en latte vet vi inget om och behöver inte veta! Det blir väldigt intressant ändå.

Inspirerande!