Hurere? Jorå, tröttsamt

Och så mitt i ett blogginlägg så blev jag bara så förbannat trött på mina egna texter. De är för jädra tjatiga. 

Jag kan skriva snyggt. Jag kan skriva hjärteknipande och jag kan skriva engagerande. Men fan vet hur intressant det är.

Skriver alldeles för långa meningar. Mina stycken är tröttande, stela. Jag är så onoga med mina texter; de skriver sig av sig själva. Jag kan write one damn song that can make you break down and cry, på ren teknik. Som en glädjeflicka.

Borde skriva med fler utgångar.

Som en kvällstidningsjournalist.

Eller så borde jag återgå till de sonetter jag skrev som sjuttonåring.

Nej. Kanske inte.

Nej.

Den danser ikke.

Eller så är det bara vintern som tar allt.

Det är nog vintern.

Vi säger väl så.