Sauce hollandaise

Fresh_Asparagus_and_hollandaiseÅt i en holländsk personalmatsal tidigare i veckan. Pocherad lax, grönsaksröra och hollandässås. Vid varje maträtt fanns en skylt med namnet på både holländska och engelska.

Vid hollandässåsen stod det saus hollandaise på holländska och hollandaise sauce på engelska, och vi garvade. För inte heter det svenska köttbullar i Sverige eller danska bakverk i Danmark – eller wienerbröd i Wien, för den delen. I Holland borde väl det bara heta geel saus. Mitt lunchssällskap tyckte att det var en rolig iakttagelse.

Jag har haft anledning under veckan att fundera över vilka som är mina verkliga styrkor, och en av dem är jag just är uppmärksam på detaljer, som detta med hollandäsen. Den som känner mig vet att jag har kort tålamod och gör hellre något gott nog snabbt än försjunker i småsaker. Ögat för detaljer är något som jag troligen övat upp som skribent. Det gäller att finna det lilla som berättar om det stora.

Hade med mig en samling Dorothy Parker-texter på resan; ljuvlig läsning, men ändå något daterad. Inte innehållsmässigt – vilket är en bedrift med tanke på att texterna är nästan hundra år gamla. Parker är känd för att hon är en skarp iakttagare av människans beteende och relationer, och det ämnet är evigt. Men sättet att skriva förde mig i tankarna tillbaka till min gymnasieskola.

Parker skriver som man ”ska” skriva: många målande detaljer, show don’t tell. Skickligt bygger hon upp stämningar genom att adjektivrikt beskriva New Yorks övre medelklass: gester, prylar och pinaler, klädesplagg – allt driver historien. Hon skriver som jag lärde mig i skolan, sättet som gav femma plus på uppsats efter uppsats. Den bärnstensfärgade pokalen. De dröjande stegen. Den rodnande kinden.

Men vi skriver inte så längre. En modern text är snabb. Den klipper direkt till jakten. Adjektiven far all världens väg. Skiljetecknen är få och liksom utplacerade på måfå, som en slags radiokommatering: här kan du andas lite, om du vill. Fokus ligger på berättelsen, och den ska vara över fortare än kvickt. Gärna ha en punchline. Och allra helst vara pekpinnig, för då delas den som satan på nätet. Moral säljer.

Fast vi kan fortfarande lära av Dorothy Parker. Att hon inte skriver på näsan. Hennes pricksäkerhet och skarpa blick! Jag är blott en lärjunge och anstränger mig för att se. Som det här med den holländska såsen.

– Nja, sa en holländska som jag pratade med. Det är ju egentligen en fransk sås. De bara kallar den holländsk, fransmännen. Vi har inget med den att göra.

Och så var det nog om det.