Svart bälte i vardagskreativitet

I går morse var det lördag.

Jag satt och läste DN, Svenskan, Sydsvenskan och DI. (Har en tillfällig lovestory med papperstidningar igen.) Twittrade om någon av artiklarna.  Drack te och sedan kaffe. Förundrades över all text.

Kollade, som jag ofta gör på helgen, statistiken för Utflykt Skåne och för den här bloggen. Stadigt uppåt, trevligt.

Funderade lite över hur jag skulle kunna utveckla utflyktssajten. Bra idéer, men en annan dag. Jag var så trött. Hade jobbat mina fem arbetsdagar och hjärnan var tom som en skolaula i juli. Hur jag någonsin skulle kunna hitta på något att skriva i den här bloggen var ett mysterium.

Ägnade dagen åt att städa badrum, baka bröd och virka. Tänkte inte på något särskilt. Men så! kom jag ihåg något jag tänkt lite tidigare i veckan, och jag skrev snabbt ner den. Resten av kvällen: småkaksbak, virkning, försökte kolla på teve, umgicks med barnen och kliade hunden bakom örat.

I dag! I dag vaknade jag. Hade gått ner ett kilo. Virkade. Läste tidningarna lite slarvigare; googlade, för jag fick så många idéer. Läste ut en bok. Läste vidare i en annan. Fick ännu fler idéer, googlade som en tok. Såg på några Brené Brown-videor. Virkade lite till, gav fåglarna mat och hämtade in ved. ”Jag måste göra en action plan! Jag måste göra en action plan!” ropade jag till familjen, som är van. Noterade bloggidéer (om wabi-sabi, Egenmäktigt förfarande/Konsten att vara kvinna och om tevetittande – coming soon to a blog near you) för framtida bruk. Virkade igen.

Sedan blev jag lite ledsen. Jag vet ju hur jag funkar: Jag behöver dra mig tillbaka ibland för att allt ska trilla ner rätt i skallen på mig. Och det är ju det här som trillar ner rätt som är det jag lever på. Ju längre jag kör på i full fart utan att dra mig tillbaka, desto längre återhämtningstid behöver jag. Annars går det illa, det vet jag ju sedan tidigare.

Det är ekonomiskt ohållbart för mig att inte ha full tillgång till min vardagskreativitet, och därför är det en god investering för mig att ha egentid.

Hur ska jag hitta återhämtningen i vardagen? Hur hittar jag luckor? Eller blir jag helt enkelt inte inspirerad av min vardag?

Jag får virka lite till, så kommer jag nog på det.