Henry David T. och jag

Syrran kom hem från skidsemestern – en vecka offline med tonårssöner – och länkade på Facebook till Anders Mildners artikel om Susan Mausharts The winter of disconnect. Anders tar där upp det vi tidigare noterat på vår Bokpratsblogg: att förvånansvärt många av dagens böcker citerar Henry David Thoreau, transcendentalisten som satte sig i en koja i Walden i några år och sedan skrev en bok om upplevelsen, Skogsliv vid Walden. Han skrev andra böcker också, men det är Skogsliv vid Walden som är hans claim to fame.

Jag skrev något halvironiskt till syrran – jag tillhör ju den ironiska generationen, ett ok att bära – och gick sedan och gjorde lite te.

Och sedan började jag tänka på Henry David Thoreau igen. Jag fastnade nämligen för Thoreau när jag var ung. Jag minns att jag läste böcker som citerade honom, och började slänga mig med namnet, men uttalade det på franskt sätt: Torååå. Min mamma förklarade för mig att jag uttalat namnet fel, och antagligen var jag i en sådan ålder att jag generades, för jag minns det än. Namnet, Thoreau, och det amerikanska uttalet fastnade i mitt sinne. Så när jag hittade en pocketupplaga, köpte jag den och läste.

Jag vet inte hur mycket jag förstod, men som ung biologistuderande kände jag en djup samhörighet med texten.

Sedan följde boken och Thoreau med genom åren. Jag läste delar ur slutkapitlet vid min mormors jordfästning (biten som börjar med: ”Livet inom oss är som vattnet i en flod.”). Jag har själv lånat av Thoreaus tyngd till mina egna fjuttiga framställningar.

När jag låg stilla i en säng med värk en hel vår och väntade på att mitt andra barn skulle födas (som jag bland annat skrivit om här) och hade så inihelvete tråkigt och tyst och stilla så att jag till slut inte stod ut med att lyssna på radion eller på musik, när jag genomskådat alla böcker redan på sidan ett, då återstod bara en enda bok. ”Jag måste läsa Skogsliv vid Walden”, sa jag till rummets tystnad. Men min kropp gjorde så ont att jag inte orkade leta upp pocketen i min alltid så stökiga bokhylla, så jag sa till min min mamma: ”Jag måste läsa Skogsliv vid Walden”, och hon förstod precis och kom över med sin tummade pocket, på originalspråket såklart, för det är ändå min mor vi talar om, och jag låg där och läste Walden och hade tråkigt och åt mandlar och lyssnade på en och annan andakt i P1. Jag blev aldrig mig lik igen.

Anders skriver i sin artikel att boken ”dyker upp som referens i nästan all litteratur som undersöker hur dagens internetkultur påverkar vårt beteende.” Men uppenbarligen citerades Thoreau en hel del på 80-talet också – annars hade jag ju inte haft anledning att uttala hans namn fel. Och i mycket av den nerväxlings- och naturromantiklitteratur som jag har läst genom åren refereras det till Thoreau. Den bok jag läser nu – Sara Maitlands The Book of Silence som jag tänker återkomma till här på bloggen – citerar självklart Mr T. Vi fick in ett manus om friganism till mitt förlag och där citerade författarna Thoreau. Hade jag fått en krona för varje gång jag sett Thoreau bli citerad …

Thoreau, och framför allt Skogsliv vid Walden, kan användas till mycket. Den verkar liksom lite härlig, så länge du inte läst den. Precis som i Bibeln går det lätt att hitta citat som kan understryka det du vill säga.

I somras åt jag lunch på Världskulturmuseet i Göteborg. Där sålde de flaskvattnet Thoreau. Skulle antagligen utstråla miljövänlighet på något vis, men jag undrade mest om det var buteljerat dyvatten från Walden Pond i flakongerna. Följande förklarande copyorgie går att hitta på bordsvattnets hemsida:

Thoreau står för hög kvalitet, god smak och ett modernt uttryck. Miljöaspekten är självklar liksom det genomtänka designarbete som ligger bakom flaskornas utformning. Thoreau ger dig möjligheten att njuta av renat, välkylt svenskt vatten – det som ofta anses som världens bästa!
I mitten av 1800-talet reflekterade den amerikanske författaren Henry David Thoreau (1817-1862) över ett ekologiskt hållbart liv i boken ”Skogsliv vid Walden”. Det var där vi hittade inspirationen till att utveckla ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart vattenkoncept. Ett koncept som innebär att du själv tappar upp vattnet på din hemmaplan, i väldesignade och vackra flaskor. Du kan välja med eller utan kolsyra men varje flaska är alltid immande kall.
Att döpa konceptet till Thoreau var helt naturligt.

Cirkus Thoreau. Det var väl inte riktigt så det var menat, Henry David?

Jag får väl helt enkelt göra som alla andra och citera Thoreau, allt medan jag vänder blad i mitt liv:

Jag lämnade skogarna av lika god anledning som jag flyttade ut till dem. Kanske syntes det mig, som om jag hade åtskilliga fler liv att leva och inte kunde använda mer tid på just detta. Det är egendomligt, hur fort vi vänja oss att följa en bestämd väg och göra ett upptrampat spår åt oss själva. (–) Jag ville inte göra resan genom livet som hyttpassagerare, utan hellre tjäna för om masten och hålla till på däcket, ty därifrån kunde jag bäst urskilja månskenet bland bergen. Och alltjämt hyser jag ingen önskan om att gå till kojs.

Nog nu.

This Post Has 2 Comments

  1. Fint Karin. T berör och ger en bild av enkelhet självklarhet och den fria tanken. Ska se till att hitta till Skogen igen! Där finner man sanningarna.

Kommentarer är avstängda.