Hello Goodbye

ID-10015509– Godnatt, mamma!

– Godnatt!

En psykolog betonade en gång för mig vikten av ritualer i vardagen. Det där återkommande som skapar trygghet och ramar, inte bara för barn utan även för den vuxne. Ritualen är inget medfött, utan något man lär in.

Som detta att till varje barn säga ‘godnatt!’ varje kväll, ‘gomorron!’ på morgonen och ‘hejdå!’ när vi lämnar hemmet. Det var inget som mina barn visste att man skulle säga förrän jag lärde dem. Det var många ‘godnatt’, ‘gomorron’ och ‘hejdå!’ som lämnades i tomma luften under deras uppväxt. ”Hej!” sa jag när jag kom hem från en lång dag på jobbet, och möttes av barn mer koncentrerade på lego eller tevespel än på mig.

Men så småningom har nötandet blivit en ritual, och jag får alltid ett svar numera. Och glömmer jag säga orden, så säger de dem själva.

Jag har varit slarvig med ritualer i mitt liv. Har varit tvungen att lära mig att fira mina framgångar och hitta metoder för nederlagen. Valt sammanhang på en femöring. Tackat ja eller nej utan att tänka.

Mitt bröllop var rituallöst, snabbt överstökat. Malmö rådhus. Ett snabbt ja med bebis på armen och treåringen som sprang och gömde sig. Två vänner som vittnen. Picknick i Pildammsparken. Först efteråt, när min kompis Annika ringde och undrade över vigda-annonsen i tidningen, slog det mig: aj fan, det var ju mitt bröllop!  Det ska vara min stora dag, och jag sprang igenom det utan eftertanke. Först efter några år slutade familjen undra när bröllopsfesten skulle äga rum.

Min äldste son fick ha vita brallor och en tshirt på sig när han döptes. Först med son nummer två tog jag mig omaket att leta upp min gamla dopklänning. Det gav oss ett extra band och kändes bra.

Min mamma älskade ritualer och traditioner. En gång var ingen gång, två gånger var tradition. Så vi har varit noga att försöka följa de traditioner och riter som finns, nu när hon dog. Det var fanor med sorgflor, orgelmusik, handskrivna kort, blommor. Och även om det kändes tungt och kanske lite väl bra när den tvåhundrade begravningsgästen kom fram och sade farväl, så är det bra så här i efterhand. Vi tog farväl med tradition och fest. Vi följde ritualen, och den var ett stöd.

– Hejdå, mamma!

– Hejdå, muffins!

 

Image courtesy of  Paul Brentnall / FreeDigitalPhotos.net