Förfest

gunghastMobilen ringde. Det var pappan till ett av de två barn som skulle ha en gemensam nioårsfest i dag klockan tolv.

– Jag undrar om Samuel kan ta med sin dator. Jag och den andra pappan har kommit på att vi ska ha Minecraft-LAN-party för barnen.

Kul, sa jag, vilken bra idé och såg till att vidarebefordra informationen till min sons far, som skulle köra barnet till begivenheten. Tänkte också att det var roligt, eftersom ingen av sönerna hade velat följa med in till Lund i går, där en av mina kompisar hade fixat stort Minecraft-LAN.

Jag gick ut i trädgården strax efter tio och skar ner tomatplantor i all sköns ro när min man kom galopperande.

– Det är förfest hos David! Davids pappa ringde!

David går i samma trea som de andra kalasbarnen. Sonen hade genast varit med på noterna, och vips var han borta, i trasiga jeans som jag inte hann påminna honom om att byta, och med datorn och present i högsta hugg.

Och jag stod där ensam med mina spruckna tomater.

I Höör  är barnkalasen vanligtvis av traditionellt snitt: korv eller hamburgare, glass eller tårta, godispåsar, och är det någorlunda väderlek så är det utomhuslekar i trädgårdar. Man har ofta gott om plats (eller känner någon som har) och de flesta hushåll har en mycket traditionell könsuppdelning mellan hushållssysslorna (även i mitt, även om det är jag som grillar). Mamman har bakat tårtan och pappan fixar med lekarna.

Men det jag märkt på de senaste kalasen är att barnkalasen allt mer blir en pappa-angelägenhet. Papporna fixar LAN-party, uppenbarligen även förfester och ser till att det blir riktigt mycket chips och läsk. Mammorna mumlar något om E-nummer och sänker axlarna lite.

Eller? Är det papporna som varit hemma med sina barn när de var små och därför tar ett naturligt ansvar för ungarna även när de blir tweens? Eller är det en förstärkning av den gamla mansrollen: pappor som leker med sina söner?

Eller är det helt enkelt så att det krävs en riktig karl för att kunna festa även en söndagsförmiddag?