En god början

Jag är en rutinerad stickare och virkare. För det mesta gör jag egna mönster: jag utgår kanske från någon annans idé och gör om den till mitt eget. Annat garn, annan mönstring, annan färgsättning, annat avslut.

Jag kan gripas av lust att sticka snabbt genom den ibland lite traggliga uppläggningen och de första tio varven, när sticket är sladdrigt och maskorna så lätt glider av. Men det är vanskligt.

Det jag lärt mig genom många misstag är att vara extra noga med början. Jag gör om och jag gör om tills det blir rätt.

För även om mycket går att rätta till och hämta upp, finns den där början alltid med. Blev den ful, skaver den för ögat – i vilket fall för mig.

Så jag är varsam med mina starter här i livet.

Komma på

Hur kommer du på det du skriver, mamma? undrade sextonårige sonen med filmdrömmar. Varifrån kommer det?

Och jag kan bara säga som det är: att det bara kommer över mig. Att det är som en röst med tydlig diktion. Sedan är det bara att skriva ner det hela.

Och så säger jag att det är olika för alla, att det bara är som jag har det.

Jag hade kunnat tillägga att rösten kommer oftare ju mer jag skriver, men jag säger att det bara är att skriva på, så kommer det.

Jag säger inte att jag har slutat skriva för jag orkar inte med bruset, att bli vrångläst, att sticka ut huvet och få det effektivt avhugget.

Jag säger inte att jag ändå hör den där rösten. Inte lika ofta. Men den överger mig inte.