6 saker 2013 lärt mig *

Hellokitty1. Att aldrig undervärdera kawaii.

Gulligt regerar. Vi delar gulliga kattungar, söta kor, mysroliga bebisar. Det som tidigare var en japansk konstighet är nu vardagsmat i folkhemmet. Yohio, alla våra  naaawww!, emojis och <3 efter <3 – kawaii är här. Nu undrar jag hur de politiska partierna tacklar kawaii i valrörelsen 2014. Annie Lööf i Hello Kitty-tröja? Löfvén med gulliga hundvalpar? Jag dricker min sockerfria smoothie och förväntar mig något riktigt rart.

2. Sårbar kan både själen, kroppen och jorden vara – dags att göra något åt det.

Om 2011 var året då jag funderade över själens sårbarhet  tack vare Brené Browns underbara TED-talks och böcker, och 2012 året då min kropp (ryggen) slutligen bröt ihop och lappades ihop igen (tack vare en utmärkt sjukgymnasts råd), så var jag 2013 på seminarium efter seminarium om jordens sårbarhet. Eftersom det var i jordens sårbarhet, dvs ekologin, jag började mitt vuxenliv, blev det en slags återkoppling. Allt hänger ihop, allt är ett: själ, kropp, jord. Inget nytt för mig, såklart, men det slog mig: jag måste ta hand om denna insikt, den är viktig. Så det blir ett uppdrag för 2014: att få ihop det.

3. Hur viktigt det är att alltid våga göra bort sig lite.

Det här året har jag genomgående gjort grejer som jag nästan kunnat. Ibland har det gått bra, ibland har det varit lärorika misstag. Men jag har gjort det! Jag har gått utanför mina trygghetszoner och de gånger det gått bra har det varit ren energi. Och när det gått dåligt – tja, då får jag lära mig av det och gå vidare.

4. Att transparens måste vara något mer än ett modeord.

‘Transparens’ är ett ord som hängt med ett tag, och jag vet inte hur många gånger det upprepats för mig detta år i den kommunala byråkratin. Men när andra buzzword är tydliga (‘implementering’ betyder ju faktiskt ‘så här ska vi göra det’) så verkar ‘transparens’ kunna ha olika betydelser. Det är inte helt transparent faktiskt vad alla menar med ‘transparent’. En ‘transparent organisation’, vad är det? Jag undrar fortfarande. Men jag tror att det är livsavgörande för organisationer att ‘transparent’ i betydelsen ‘genomskinlig’ går från modeord till handling för att kunna möta kunder och medborgare som är under fyrtiofem, dvs alla som nådde yrkesverksam ålder efter internets breda genombrott.

almedalen 5. Saker händer när de händer.

Det var min syster som klokt noterade – när vi båda höll på att stressa ihjäl oss för att få ihop seminarier i Almedalen – att events är bra, för de händer när de händer, och sedan är det över. Man kan förbereda sig för ett seminarium, ett föredrag, fyra bröllop eller en begravning hur mycket eller lite som helst: när de händer, så händer de, och sedan är de över. Fyra eller fem paneldeltagare? Rosa eller vita blommor på kistan? Ja, vad gör det, när väl tidpunkten för seminariet och begravningen är där, så spelar det ingen större roll. Det som händer, det händer. Och det som inte händer, det händer inte. Så inget att oroa sig för.

På det sättet är också events och projekt att föredra framför uppdrag i linjen, för de tar slut.

6. Att Nike alltid har rätt.

Ju mer jag tänker på Nike, desto större visdomskälla är det företaget. På något sätt sammanfattar Nike (som jag uppfattar varumärket) det jag tror på:

  • Använd de starka färgerna också.
  • Utvecklas ständigt.
  • Design är viktigt.
  • Satsa på guld.
  • Rör på dig.
  • Och du – bara gör det.

As simple as that.

*) Tack för inspirationen, Robin Sharma!