Trädgårdsliv

Sådd är origo. Nollpunkten. Från fröet och vidare mot osäkra vidder. Det går att förundras över att ett frö litet som ett skräp blir en stor tomat, en solros, rosenskära. Att något litet kan bli något så stort. Att något så känsligt, något som dör om…

Och så har det vänt och det är vår igen. Har på mig ylletröjan hela förmiddagen av gammal vana, och tjocka strumpor, men får ta av mig framåt lunch och sitta i kortärmat. Krokusarna fläker ut sig och bjuder in. I går såg jag ett honungsbi sörpla i si…

Det var en kall vinter i år. Det började med att jag blev sjuk och kräktes i fyra dygn. Inte ens en sked vatten fick jag i mig. Men vad gjorde det. Vintern kom ju. Snön. Kylan. Temperaturen sjönk Temperaturen sjönk nedåt. Jag försökte glädja mig åt a…

Så här i pandemitider har det inte undgått mig hur praktiskt det är att ha en trädgård. Exempelvis blir det ett extra rum att ta till när det känns för trångt att ha tre vuxna och en tonåring i samma hus. Då kan man gå ut i trädgården utan att ha en …

Snö. Med snön som huva kapslas trädgården in. Jag går runt i den vita trädgården – inte alls blommande vit som hos Vita Sackville-West – och ser allt jag glömt och som nu är försent. Trädgårdsmöblerna står fortfarande ute, och jag och Kri…

Så här dags på året går jag och tittar på knoppar. På en del växter, som svarta vinbär, är knopparna svällande även om de inte kommer att grönska på flera månader. Andra håller inne sin hand och kniper ihop. I dag lyste solen vackert på ett av mina k…

En sak som varit praktisk med villaträdgården i Höör är att de största skadegörarna som härjat är harar och spanska skogssniglar – om man inte räknat vinterstormen när grannens studsmatta flög in och kraschade i en häck. Harar och sniglar kan o…