Mullvadsjord

Mullvadsjord, vad är det? Jo, det är ju den där högen jord som mullvaden sparkar upp när han gräver sina gångar.

Är det inte sork, säger du. Är det inte det?

Mullvaden gräver hålet i mitten, vattensorken vid sidan om, säger jag snusförnuftigt, men är innerst inne lite tveksam. För även om jag bara hittat mitti-hål i de högar jag undersökt på Kyllingaröd, så har jag aldrig sett en mullvad där. Å andra sidan är mullvadar skygga typer som håller daggmaskar i fångenskap under jord, så det kan vara så att de inte vill skylta allt för mycket. Fast högarna avslöjar dem.

Mullvadar, kändis under mark

Mr Mole

Beatrix Potter skrev om en mullvad, Old Mr Mole. Det finns en Mullvaden i Det susar i säven. H C Andersens Tummelisa tvingas gifta sig med en otäck mullvad. Mullvadsfärgad är ibland en modefärg, och en hemlig agent kan kallas en mullvad.

Kanske är det för att den så sällan syns som det finns så mycket historier kring mullvadar, och de flesta (utom Tummelisa) verkar positivt inställda till mullvaden. Jag med, för den äter som sagt de där förslavade daggmaskarna och andra smådjur, till skillnad från sin jordhögskompis vattensorken.

Men är det inte vattensork?

Vattensorkar är växtätare, och det är de som ställer till det på allvar för odlaren. En mullvad kan förstöra en odling med mycket daggmask i eftersom allt blir huller om buller, men de ger sig inte på växterna. Sorken däremot gnager gärna på nyplanterade äppelträdsrötter och mycket annat bland odlingarna.

Är det mullvad, är det okej för mig, men sork – nej.

Det som gör mig lite tveksam till om det verkligen inte är vattensork som gör alla jordhögarna är att vi sett sorkbebisar som fötts inne i en glasflaska och – när de vuxit och inte kunnat ta sig utdött där inne – dött en troligen kvalfull död. Sedan lyfte jag på en planka i garaget och det spratt ut ett sorkliknande brunt djur och kvar låg det ett gäng småungar.

Om det inte är sork, vad är det då? Det var större än mus och inte särskilt likt en råtta. Alla varianterna – sork, mus, råtta – är mindre roliga än mullvad, och varken mus eller råtta gräver högar.

Man kan alltid göra mullvadsjord

Jag hörde på ett radioprogram att jorden i mullvads- och sorkhögarna är bra att odla tomater i. Det har jag inte hunnit testa, men jag samlar numera noga upp några hinkar mullvadsjord – låt oss nu säga att det är mullvadar som bor i fårhagen för enkelhetens skull – varje gång vi varit på Kyllingaröd. Hittills har jag provat att plantera om några benjaminfikusar i jorden, och så gjorde jag en bokashiblandning i går.

Mullvadsjorden är stenfri, ogräsfri och fint sållad. Det är en blandning av grus och matjord, men ändå ganska kompakt. Jag tror att den mår bra av att bli uppblandad med lite kompost.

Persiljan blommar och jag gör jord

Jag gör jord i dag. Sedan i somras har jag återtagit mitt bokashi-projekt och har nu ett system med fyra hinkar.

De första sex-åtta omgångarna grävde jag ner i Kyllingaröd i den delen av gården vi kallar Kaffegrottan, efter att ha provodlat potatis där under sommaren. Nu förmultnar bokashin fint där. Jorden är lätt, men inte lika lätt som i Höör. Silt, säger grannen Jöns. Den går nästan att rulla som lera, men faller sedan ihop. Humuslagret är tunt i Kyllingaröd. Men det gick alldeles utmärkt att odla potatis där, och klimatet är lite bättre än i Höör.

I Höör odlar jag på en gammal rullstensås, och från början var jorden mer eller mindre död med ett väldigt tunt humuslager. Efter att ha odlat jorden här i femton år är nu mullen tjock och full med maskar, i varje fall på de flesta ställen. Men näring och vatten far ändå rakt ner i de steniga underlaget. Inga större dräneringsproblem här inte.

Jag gör jord

Oftast gräver jag ner min bokashihink en bit ner i mullen och täcker för med en halv decimeter jord. Lägger för säkerhets skull ett kompostgaller och en sten över, och hittills har jag inte varit med om att något nyfiket djur grävt runt.

I Höör är det lite knepigare. Inte för att jag är rädd för att locka fram råttor och möss, utan för att jag är mer självmedveten i Höör. Även om jag vet att djuren inte gillar det fermenterade hushållsavfallet – råttor vill ha fräsch mat – så vet ju inte mina grannar eller de som går förbi på gatan det. Så här på vintern är det full insyn i min trädgård.

En jordig lasagne

Men så läste jag att det går att göra jord direkt i en hink också, så det gjorde jag i dag. Jag tog fram en stor hink, eller snarare plasttunna, och grundade med mullvadsjord från Kyllingaröd. Sedan varvade jag mullvadsjord, bokashikompost och jord från grönsakslandet – som en bättre lasagne – tills tunnan var full. Toppade med ett tjockt lager jord. Kompostgaller och tung sten.

Nu får det stå och må i någon månad. Sedan tänker jag stjälpa upp underverket i skottkärran och vända runt jorden. Beroende på hur jorden ser ut då så får den antingen gå tillbaka i tunnan igen, eller så förvarar jag den i påsar i väntan på odlingssäsongen. Vi får se.