Den allerstädes närvarande jordrevan

Vad är det för en växt som påtar på med sitt i det tysta men som liksom tar över under vintern? I varje fall under de varma vintrar vi haft de senare åren. På sommaren blommar den med blå blommor, men på vintern är den väl så snygg med sina antocyaninröda blad. Jag tar fram bestämningsnyckeln och kommer fram till: jordreva. Glechoma hederacea.

Säljs i butik men ses som ogräs

Egentligen är den inte så ful, tvärtom – det är en behaglig planta med fina blommor, älskad av humlorna och mycket lättskött. Det verkar mest vara gräsmatteodlarna som surar över jordrevans framfart, för det där med en perfekt green kan man glömma när man fått jordrevebesök.

Jag har några perennrabatter runt min gräsmatta, och dit kryper den in och lägger sig som ett täckande skikt under bolltistlar och nävor. Men snälla lilla, kan du inte krypa någon annanstans? Det är lätt att ta bort den eftersom den växer i långa rankor. Drar man i en tåt så ritsch-ratsch är snart det mesta borta. Men den kommer igen. Snabbt.

Konstigt nog säljs en variegerad variant i plantshopparna. Undrar om den är lika växtvillig?

Följer européerna i spåren

Det är inte bara jag som är hemsökt av jordrevan. På Wikipedia ser jag att ”creeping charlie”, som är ett av många engelska namn på denna växt, har följt med överallt i kolonaliseringens spår. Man fick väl ett frö på stöveln, och så bar det i väg. I exempelvis USA är jordrevan en invasiv art som är svårbekämpad.

För mig är den inte ett jätteproblem. Jag river upp, och den kommer igen, och så håller vi på så där.

När jag ändå är inne och kollar på Wikipedia ser jag att även denna växt är ätlig och använd som läkeört. Får nog snart börja gräva i det där: medicinalväxterna. Jag kan så lite om dem.

Helande kryddsalvia

Kryddsalvia – en sådan allroundväxt! Det vetenskapliga namnet Salvia officinalis L säger ju allt. Salvia: salvus betyder säker, sund, helande. Officinalis: i apoteksrummet, läkeväxt. L är auktorsbenämning för Linné, så det är Linné som bestämt det vetenskapliga namnet. Men salvia har varit med i leken längre än så.

Det är en universalväxt.

God i maten – med måtta

Jag har ofta salvia i maten: allt med gris funkar med salvia, men även grytor och grillat blir fint med salvia. Den har en sträv smak så man får prova sig fram.

Sedan är den så snygg i trädgården också. I min trädgård i Höör självsår den sig, så man får hålla efter den och skära ner kraftigt. Men när den blommar är den snygg – mer kraftfull än prydnadssalvior, och bina blir som tokiga.

Även här var romarna först

Kryddsalvia kommer från medelhavsområdet, och naturligtvis förstod romarna sig på denna fenomenala växt. Den spred sig sedan upp i Europa med klostren, och här i Skåne är den perenn och väldigt tuff. Den har blad på vintern så det brukar räcka alldeles lagom att plocka åt sig de få blad som finns kvar till vinterns grytor. Lagom tills de tar slut kommer våren med nya skott.

Salvia är en läkeväxt, och mina källor säger att den funkar mot det mesta: mot alzheimer och dåligt minne, mot svett och mot klimakterievallningar.

Inte minst luktar kryddsalvia gott. Bryt av en kvist och ta in, så luktar det bättre inomhus.

Druidernas järnek

I parken invid där vi bor i Höör, Enebacken, växer järnek. Det är en växt som förknippas med jul, så när jag och Kristian tog vår efter-jullunchen-promenad, såg jag till att ta en tur runt parken för att kunna plåta några järneksblad.

Det växte en järnek när vi flyttade in i Höörsvillan, men den stod dumt till och försvann vid någon av mina omstruktureringar av tomten. Min trädgård i Höör är inte en järnekstomt, men kanske nästa? För det är en växt med urgamla anor, och sånt är kul, tycker jag. I Sverige blir den sällan mer än en buske, men en havsnära tomt och en mer fuktigt och jämnt klimat kan kanske göra skillnad. Plantorna i parken i Höör ser ärligt talat rätt ledsna ut.

Romare och druider

Det var romarna som tog järneken till de brittiska öarna. Växten var en växt som användes vid det romerska saturnaliafirandet – en högtid som hölls under större delen av december med anledning av naturens återuppvaknande.

De keltiska druiderina höll järnek för en helig växt. Om boskap fick syn på järnek under juldagen skulle de frodas väl. I områden där järnek växer naturligt finns det en hel del skrock kopplat till järnek, holly, exempelvis att växten skyddar mot häxor.

Så marken var väl förberedd när julen blev en kristen högtid, med tunga järnekstraditioner i stora delar av Europa.

Vassa blad

Ilex aquifolium är det vetenskapliga namnet. Aqui för nål och folium för blad – det är verkligen en växt som har blad med vassa nålliknande kanter, så det stämmer bra.

Bären lär vara giftiga, men fåglar äter dem efter frost, så de kan ju knappast vara genomgiftiga. Järnek har en laxerande effekt, men jag har inte lyckats räkna ut om det är blad eller bär som används då. Det finns ju annat man kan ta om man har hård mage, så jag låter nog järneken vara. Trevlig som juldekoration är den i vilket fall som helst. God jul!

Den uråldriga isopen

Isop! ὕσσωπος! Esov!

Jag odlar isop i min varmaste och lugnaste del av trädgården för att den är vacker och för att den lockar till sig humlor. Vad gör man inte för att fjäska för humlor, eller hur? Jag har sått isopen själv och jag skötte väl inte det så noga, så jag har bara några plantor. Men de plantorna blir större och finare för varje år, och snart kan jag nog också säga, som det står i blomsterkatalogerna, att den går att ersätta lavendel. Den fyller samma funktion i trädgården som lavendel men är mer robust.

Jag vet att man kan använda isop i köket, och dess vetenskapliga namn, Hyssopus officinalis, avslöjar att det är en läkeväxt.

En växt som varit med förr

Men sällan har det varit så korrekt att säga ”redan de gamla grekerna” om en växt. Den nämns rent utav flera gånger i bibeln.

Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö.

Psaltaren 51
Porträtt av Christoph von Suchten som håller en isopkvist i handen som en symbol för tro och fysisk renhet. Målning från 1507 av okänd konstnär, Nationalmuseet i Gdansk (Wikimedia, CCBY).

Som vanligt tvistar de lärde om det verkligen var en isop som nämns i bibeln, eller om det var en annan typ av växt. Jag har en bok, Plantera din trädgård med inspiration från bibeln, och då nämns isop i samband med sorghum, oregano och kapris, men man tar inte upp Hyssopus officinalis. Men oavsett om det var oregano man egentligen menar i bibeln, så benämns den flera gånger där, och den användes både i Grekland och Egypten med liknande symbolik: renhet, utrensning, ödmjukhet.

Isopens betydelse som symbol för tro, renhet och moral bestod genom tiderna. Fram till i dag, vill säga. Nu kan det stå så här i en beskrivning: ”Dekorativ perenn med kompakt buskliknande växtsätt och blå blommor”. Det är ju också sant.

Sen kan man göra vin på den. Absinth, chartreuse och vermouth innehåller alla lite isop. En smula magisk renhet i dryckenskapen.

Rosmarin – havets dagg

När jag bodde i Malmö växte det en rosmarin som räckte mig till midjan. Jag hade aldrig sett en så stor rosmarin i Sverige så det tog mig ett bra tag att förstå vad det var jag såg. Ibland smög jag mig ner alla de fyra trapporna och bröt av en liten bit för att krydda kvällsmaten.

I dag har jag rosmarin i min trädgård, men oftast brukar den dö under den kalla vinter som vi brukar ha här på det skånska höglandet i Höör. Den växer till under sommaren och så blir den ett stelt skelett när snön kommer, inte alls som exempelvis timjan eller salvia där det ändå går att ta blad och kvistar med njutbar smak och doft mitt i vintern.

Förra vintern var en varm vinter, och rosmarinen överlevde. Med ytterligare en sommar under västen så har plantan blivit mer robust. Inte lika stor som den där i Malmö, men bredare. Den ser frisk ut. Hoppas att det gör att den överlever denna vinter, även om den blir hård framåt januari.

Rosmarin – krydda och medicin i ett

Rosmarinus officinalis är rosmarins vetenskapliga namn, och som så ofta lär vi oss en del av det. Rosmarinus betyder havet dagg, och officinalis indikerar att det är en medicinalväxt.

Själv tycker jag att rosmarin lätt tar över som krydda i köket, särskilt om den är torkad. Men någon kvist färsk rosmarin till den ugnsbakade färskpotatisen, olivolja och flingsalt – det är mat för gudar. Rosmarin till lamm, naturligtvis. Eller bara en kvist i grillen för att sprida väldoft sommarkvällar (som om det hade behövts).

För minnet

There’s rosemary, that’s for remembrance. Pray you, love, remember. And there is pansies, that’s for thoughts.

Ofelia i Shakespeares Hamlet.

Rosmarin sätter fart. Fart på matsmältningen, fart på dina stela muskler, fart på blodkärlen. Rosmarin är bra för minnet – det är sedan länge. Kanske skulle man servera rosmarin-te i universitetskafeterior, så att studenterna mindes sina föreläsningar bättre?

Den bekymmerslösa ringblomman

Ringblomma växer nästan som flerårig hos mig. Den fröar av sig, och så kommer den igen på samma ställe, år efter år. Från början hade jag en fröblandning med blommor i en mängd olika färgnyanser, men nu är det den klargula färgen som ni ser på bilden som ges.

Det är alltså en bekymmerslös blomma hos mig. Skulle jag inte trivas med den längre, hade jag lätt kunnat dra upp alla groddar på våren, och så hade den inte funnits mer. Den är inte efterhängsen alls.

På sommaren och hösten blommar den med ständigt nya blommor. Den står länge. Även om vi haft frost flera gånger, hagel en gång och ett lätt snötäcke en dag, så blommar några ringblommor hos mig här i Höör. Kan man ha en snällare blomma? Så glad jag blir av den gyllengula skivan med alla strålblommor som hälsar mig när jag går ut i trädgården under regntunga skyar.

En blomma i vår tjänst

Det är en högst tjänstvillig blomma. Den är god att äta. Jag brukar plocka några blommor om sommaren, dra av strålblommorna och strö dem över salladen. Blombladen smakar ingenting men det är vackert mot gröna salladsblad och kanske några blå gurkörtsblommor.

Det vetenskapliga namnet är Calendula officinalis. Calendula betyder liten kalender, liten tidvisare. Officinalis betyder att den tillhör ett klosters officina, rummet där medikamenter förvarades – alltså indikerar den att man kan använda växten för läkande syften.

Jag är inte särskilt kunnig i läkeväxter – det är något jag gärna hade velat. Men någon som vet mycket om det är min tidigare arbetskamrat Åsa Nord. Hon berättar om ringblommors läkande förmåga här.

En bekymmersfri växt som gör oss krämpfria – ganska bra, eller hur?