Jag gick och köpte mig ett trangiakök. Familjens gamla trangia – det vi hade när vi fjällvandrade på 1980-talet – försvann någonstans bland all döstädning. Men jag saknade det, och därför köpte jag ett alldeles nytt på Clas Ohlson.
Kan det vara mycket svenskare än så: att få en akut längtan efter ett trangiakök och köpa det på Clas Ohlson. Det, om något, borde ingå i en svensk kanon, där man examineras efter att ha fått steka krabbelure i duggregn.
Det är ganska så jämt fyrtio år sedan jag använde ett sådant kök senast, men jag mindes precis hur man skulle göra.
Ta-mojen. Det fiffiga locket som också är en stekpanna. Brännaren. Två kastruller.
Rödsprit.
Och så tända snabbt med tändstickan. Woof, en låga.
Ställde mig i grisstallet och kokade pasta med tomatsås. Det blev gott.
Bilder från Trangia.