bukett med rosen ispahan

Ispahan, en del av Iran mitt i Höör

Någon dag efter de amerikanska bombningarna av Iran står rosen Ispahan i full blom i Höör-trädgården. Ispahan, döpt efter den historiska staden Esfahan.

This paragon amongst Damask roses has been seen growing wild on the hills of Iran, especially between Shiraz and the old caravan trading center of Ispahan. Residents of Shiraz still grow it in their walled gardens, where plants and pools are a release from the hot, dry land outside. 

— Antique Rose Emporium, webbshop

Ispahan-rosen var något av det första jag planterade när jag startade min trädgård i Höör. Den fick ett skyddat hörn och gott om plats. I dag har ligustern tagit över runt om, och grannens björk skuggar. Rosstänglarna kämpar sig ut mot solen, men växten står pall, trots bombardemanget av växtlighet runt omkring.

Ispahan

Det är verkligen en tålig och snäll ros, precis som handelsträdgårdarna skriver, och den har utnämnts till Årets ros i Sverige. Att den får kämpa om ljuset gör stänglarna långa och de passar därför ovanligt bra till buketter.

Jag klipper av några kvistar. Få se, vad mer blommar just nu som kan passa i en bukett? Några ståtliga, blå stora blåklockor och en purpurfärgad fingerborgsblomma blir bra. Jag plockar fram en av mina ärvda vaser, en riktig pokal i pressglas, och placerar blommorna i den.

En bukett som visar på så mycket av trädgårdshistorien, och om platsernas betydelse för trädgård.

This rose epitomizes the elegance and beauty of garden roses.

— Gardenia.net, webbshop

Ispahan, Esfahan. Det var i Mesopotamien – som sträckte sig över delar av det som i dag är Irak, Iran, Syrien och Turkiet – grunden till det vi i dag kallar parker uppstod. För flera tusen år sedan skapades den typ av trädgård som kallas paradisträdgård i det som är Iran i dag. Kanske stod det en ros som liknar dagens Ispahan i de persiska chahar bagh-trädgårdarna; chahar bagh som är grunden för många klassiska trädgårdsstilar: den europeiska klosterträdgården, mogulträdgårdarna i Indien, de andalusiska trädgårdarna.

Ispahan är en damascenerros. Det betyder ”ros från Damaskus”, och den verkar ursprungligen komma från det som i dag är Iran och Syrien. Det är lite oklart vem som tog damascenerrosorna till Europa – korsriddare, britter eller romarna – men att den typen av ros blommat i syriska och iranska trädgårdar genom årtusenden, det är tydligt.

Det är liksom den generiska rosen, damascenerrosen: flödande generös, parfymerad, förförisk. Man vill bara ha.

Inte konstigt att sedvänjor och hantverk i samband med damascenerrosen i Al-Mrah blivit ett Unesco-kulturarv. Eller att en variant av damascenerros blivit Mauis officiella blomma.

”Introducerad före 1832”, står det i beskrivningarna av Ispahan-rosen – jag antar att det betyder att den introducerades på den internationella (europeiska) växtmarknaden då. Ibland står det ”okänt ursprung”, ibland att den hittades i en trädgård i Esfahan. Men på 1870-talet kom den till rosälskande England, and the rest is history.

Om det inte vore för

Jag googlar ”Esfahan” och finner bilder på underbara byggnadsverk. Åh, dit skulle man ju vilja åka! Om det inte vore för kriget. Bombningarna.

Det är som med Ukraina.

Någongång på nittiotalet hade jag några kompisar som funderade på att köpa några hus på Krim – ”det är skitbilligt!” – för att starta uthyrning av semesterbostäder. Tror aldrig att de kom till skott, men jag har burit med mig deras beskrivningar av det underbara Krim. Hade det på min önskelista över ställen att åka.

Lviv. Odessa. Kiev.

Om det inte vore för.

Persiska plommon och blå klockor

Jag tittar på min bukett igen för att söka styrka. Vad mer kan vi hitta i den?

Den stora blåklockans vetenskapliga namn är Campanula persicifolia. Campanula från latinets campana (klocka). Persicifolia betyder blad som liknar persikans, och här är vi tillbaka i det gamla Persien igen. För det vetenskapliga namnet för persika är Prunus persica, persiskt plommon. (Persika odlats tidigt i Persien, men verkar komma från Kina.)

Fingerborgsblomma har fått sitt vetenskapliga namn, Digitalis purpurea, från det nordiska och tyska namnet som alla är varianter av fingerborg. Digitus är finger på latin. Det är en blomma som växer vilt i Sverige, men den passar ju alldeles utmärkt tillsammans med den persiska rosen och den stora blåklockan.

Det är som om världen håller samman med skönhet och historia. Man kan alltid hoppas.