Gott mod

Ett bra förhållningssätt vid små och stora – goda eller dåliga – förändringar är att vara vid gott mod.

På min mammas anslagstavla satt en oanvänd wettex med texten VAR VID GOTT MOD uppnålad. Det var tillskrivet textilformgivaren Märta Måås Fjetterström, men är egentligen ett bibelcitat. Jesus tar farväl till lärjungarna: “I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.”

Märta Måås Fjetterström höll på med en kyrklig textil kort innan hon dog, med texten VAR VID GOTT MOD, så det är säkert därför det står så på wettexen.

En stoisk inställning, detta att vara vid gott mod trots svårigheter. Romaren Marcus Aurelius skrev om det i sina Självbetraktelser, upptäckte jag nyligen eftersom jag kom över ett fint exemplar under bokrean.

Att vara vid gott mod handlar om tillförsikt, med öppna ögon.

Spana efter hoppet

En klyscha är att man ska lita på processen, och det kräver förvisso en stor skopa förtröstan, men där har inte individen klarsyn. För att du ska kunna ha gott mod, måste du kunna se utmaningarna i vitögat och spana framåt efter hopp.

De gånger jag arbetat som entreprenör eller med innovationer, ser jag nyttan av förhållningssättet att vara vid gott mod. Inte nedslås av motgångar, men inte heller vara så pepp på framgång att man inte ser hindren och snubblar.

Kommer ni ihåg flickbokshjältinnan Pollyanna? Hon som alltid var glad även om hon drabbades av oerhörda motgångar. Visst kan man se det som om hon alltid var vid gott mod, men var det inte också lite övermod? Ibland är saker svåra. Utmaningen är inte att affirmera sig till en glädje, utan att hysa tillförsikt trots att livet inte är lätt.

This is how we do it

Så hur gör man då, när projektet verkar gå åt pipsvängen, pengarna är slut, världsläget inte direkt är uppmuntrande?

Jag tänker så här:

Först börjar jag mekaniskt. En fot framför den andra.

Sätter korta, enkla mål och belönar mig rikligt när jag uppnått dem. (Jag ska lämna in en viss uppgift, delta i ett möte, etc. Efteråt får jag en kopp finkaffe eller spela lite sudoku, eller vad det nu kan vara som glädjer mig.)

Försöker att inte tänka så mycket utan travar på. Skaffar selektivt lyssnande: hör inte olyckskorparna eller, vilket är vanligare, den inre rösten om att det inte finns någon väg ut.

För det gör det. Om jag bara håller modet uppe och tuggar på, brukar saker och ting hända någonstans. Något lossnar, någon kommer till eller försvinner. Ett litet hopp flimrar till, och jag kan kava mig vidare, vid gott mod.

Så vänner: hys gott mod! Det är vägen framåt.