En av mina första näringslivsidoler var Martha Stewart. När idolskapet var som störst, var jag chefredaktör för olika magasin. Det var under 1990-talet när Stewart byggde upp sitt medieimperium, så det fanns mycket att kika på där för en aspirerande magasinsredaktör.
Jag har funderat lite över varför jag var ett sådant fan. Tidningarna var välgjorda, men det var uppenbart att det inte var Martha själv som satt och redigerade artiklarna, utan det fanns en skicklig redaktion som gjorde det. Det var inte hennes stilistik eller förmåga att skapa perfekta brownies. Nej, det var något annat som jag nog inte kunde sätta fingret på då.
En dam med många talanger
Jag läser en aktuell intervju med henne i tidningen People där hon berättar om sitt liv utifrån några bilder.
Men som ofta försvinner det som jag tycker kännetecknar Stewart – både hennes grit och hur mycket hon hunnit göra innan hon blev “Martha” med amerikanska folket. Hon var fotomodell ett tag, vilket hjälpte till att betala för hennes utbildning vid Barnard College. Hon jobbade några år som aktiemäklare i New York City samtidigt som hon var småbarnsmamma.
Martha S startade sin egen cateringfirma 1976. Hennes man Andrew var då hög chef på ett förlag, och i samband med ett boksläpp fick hon uppdraget att sköta cateringen. Det ena ledde till det andra, och några år senare fick hon kontrakt på att göra en bok, Entertaining.
Succé … och katastrof
1990 skilde sig makarna Stewart, och Martha S pivoterade igen: 1991 kom första numret av tidningen Martha Stewart Living. Det blev teve och heminredningskollektion. Innan decenniet var slut introducerades hennes företag på börsen och hon hade då tillgångar på mer än en miljard dollar.
Sedan kom smällen: efter en aktieaffär och den efterföljande utredningen dömdes Martha Stewart bland annat för att ha hindrat rättvisan och fick sitta fem månader i fängelse.
Men Stewarts grej är ju att göra citronsaft av livets citroner – och ta bra betalt för den.
Så vad händer?
Martha diggar hiphop, blir kompis med Snoop Doggy Dogg, tar selfies som spränger internet, blir vid åttioett års ålder “omslagsflicka” för Sports Illustrateds ikoniska baddräktsnummer, startar poddar och blir memes, för att nämna något.
När jag var tjugofem var det nog den framgångsrika, kvinnliga medieentreprenören som jag beundrade. Martha Stewart verkade ha koll på läget och samtidigt ett snyggt hem.
I dag ser jag en kvinna som vid åttiofem års ålder inte är klar. Det liksom bara fortsätter, livet, och hon återuppfinner sig själv i det. I full fart.
It’s a good thing – eller hur?
Relaterade texter
För mycket – om att vara ett format
Vad innebär det att vara mediekonsument i dag? Jag återvände till en text från 2019 för att undersöka vad som…
Ett bord för en på Vanadisplan
På väg hem genom Stockholms Vasastan efter en intensiv arbetsdag med litet tid för att äta, var jag sugen på…
Foto: Ian Talmacs / Unsplash