Gleerups bokhandel i Lund har en begåvad inköpare av engelsk litteratur. Urvalet är brett – hey, en bokhandel måste ju leva och Lund är en internationell stad – men här har jag hittat pärlor som jag aldrig hade funnit genom att leta på internet.
På så sätt snubblade jag häromåret över boken The Notebook av Roland Allen. Boken handlar om anteckningsbokens historia och har undertiteln “A History of Thinking on Paper”. En ljuvlig bok om allt från anteckningsbokens betydelse för bokföringskonstens tillkomst till Agatha Christies anteckningsvanor och moderna bullet journals. Läs den och du får veta saker du inte hade någon aning om att du verkligen, verkligen ville veta.
De florentinska minnesböckerna
Jag fastnade för utvecklingen av anteckningsböckerna i renässansens Florens. Köpmännen gjorde anteckningar om sina affärer, ricordanze, som så småningom utvecklades till att bli mer personliga minnesböcker. Både papper och skrivkunnighet blev allt vanligare, och snart varje köpmannafamilj hade en anteckningsbok där allt plitades ner.
Så småningom utvecklades det som kom att kallas zibaldoni. Ordet är troligen florentinsk medeltida slang och betyder ungefär “hopkok”. En zibaldone var en anteckningsbok där man skrev ner saker man tyckte om. Det kunde vara en dikt, en bit text man läst någonstans, tips, listor, tankefrön, vad som helst som man gillade och ville bevara. Det kunde vara skrivet på latin eller florentinska och innehålla både fiktion och fakta.
Personer ur den florentinska eliten, som författaren Boccaccio, hade sin zibaldone inbunden i finaste kalvskinn. Andra lät illustratörer smycka boken.
Men zibaldoni fanns inte bara i toppskiktet utan spreds i hela Florens. De blev ett effektivt sätt för den nya litteraturen, som Dantes texter, att spridas från zibaldone till zibaldone. Nyutsprungna författare blev lästa, och de kunde läsa andra skribenters verk, kanske få nya tankar, bygga vidare.
Den moderna zibaldonen
En sådan magnifik idé. Jag tog tanken direkt till mitt hjärta.
Hur skulle en modern zibaldone se ut? Och skulle det finnas ett behov av en sådan? Jo, jag tror det, och det är därför jag döpt den här bloggen till En modern zibaldone.
Jag har försökt hålla mig till ett ämne när jag skriver, men det är ju stört omöjligt. Det finns så otroligt många intressanta saker, så hur kan man gräva ner sig längs ett och samma spår om man är en någorlunda nyfiken människa i världen i dag?
Nyfiken i en strut
Ibland önskar jag att jag vore enbart intresserad av en enda sak, om det nu vore trafiksystem i mellersta Tyskland eller krokantillverkning eller den jämkade uddatalsmetoden eller vad det nu kan vara.
Men det går ju inte.
För även om det där trafiksystemet säkert är mycket intressant så börjar man (jag) ju omedelbart fundera över hur det är att åka tåg i Tyskland, om den snabbaste vägen mellan Höör och Brügge är med tåg eller bil (bil, visade det sig) och vilka konsthantverkare man skulle kunna besöka på vägen om man nu skulle vilja göra en flerdagarsbilresa till Belgien och vilka andra stopp som skulle vara trevliga. Och hur är bästa receptet på moules marinières?
Jag vet inte hur det är med dig, men sådär funkar min hjärna. Det ena ger det andra.
Generell koll
Därför blir det så knepigt med de goda råd som ges för hur man ska få genomslag – eller i varje fall göra sin stämma hörd – i det brökiga medielandskap vi har.
Jag började min karriär med att göra pappersmagasin, och då var det en tillgång att vara intresserad av allt möjligt. Experterna hyrdes in som frilansskribenter, men redaktören var den som skulle ha generell koll. Jag är jättebra på att ha generell koll, och jag trodde länge att det var en naturlig del av mitt yrkeskunnande. Nu ser jag mer på det som ett sätt att tänka.
Att skriva är ett sätt för mig att tänka och att få fatt i de där efemära känningarna som kan vara “koll”. Det är en metod att prova en tanke, en aning, och se om det blir ett helt mönster eller inte. Essäer passar mig bra, för de är just ett försök; det är utforskande texter. Men även korta texter, för ibland är det bara en tanke, en enkel idé.
Därför är detta min zibaldone, min moderna anteckningsbok där jag fäster egna tankar och andras idéer. Men till skillnad från renässansens zibaldoni, som lästes inom en mindre krets av familj och vänner, så är det här en blogg med mina tankar och anteckningar, öppen att läsas av alla.
Det är inte en dagbok eller en reguljär anteckningsbok. Min zibaldone är ett ställe där texter om olika ämnen – från en pizza vid Vanadisplan till en kort text om jordrevor – kan få ligga jämte varandra. Kanske börjar de prata med varandra. Måhända får jag syn på nya mönster och trådar. Och kanske får du syn på något med.
Photo by Kelly Sikkema on Unsplash