Sådd är origo. Nollpunkten. Från fröet och vidare mot osäkra vidder.
Det går att förundras över att ett frö litet som ett skräp blir en stor tomat, en solros, rosenskära. Att något litet kan bli något så stort. Att något så känsligt, något som dör om man råkar klämma åt längs stammen och inte tar försiktigt i ena groddbladet, kan bli kraftfullt som en pumpa eller sprudlande som en haricot verts. Det är som att hålla ett nyfött barn i famnen och undra vart det ska ta vägen nu.
Fast med tanke på hur ännu mycket lite mindre en dna-sträng är, så är det inte så konstigt att fröet är så litet. Fröet är dna-paketets vrålåk, perfekt anpassat för att sprida sig i växtens naturliga miljö. Så kommer jag med mina kladdiga fingrar och klämmer, och det blir helt fel. Glömmer att vattna eller vattnar för våldsamt. Solen står på en dag och jag missar att passa.
Ja, det kan gå fel på så många sätt.
Sådd.
Sådd. Nollpunkten, origo, starten för hela livet. Det är ett under.