silverarv

Silverarv, en växt att ärva

Jag kan inte påminna mig att jag läst en hyllningsartikel till silverarv. Den är så vanlig så att den blivit tråkig. I min trädgård är det en av de växter som fanns här när vi köpte huset. När Kristian byggde terrassen i ölandssten gjorde jag ett klassiskt stenparti runt om, och vad passar inte bättre än silverarv i ett sådant?

Silverarv är släkt med vårarv och hönsarv, och även – fast på lite längre håll – med våtarv som nog många skulle kunna klassa som ogräs (”en av människans trognaste följeslagare,” skriver Virtuella floran). Inte så konstigt att den är så tålig och sprider sig så lätt. Ja, hos mig har den mer eller mindre tagit över hela stenpartiet. På sommaren när den blommar flyter terrassen som på ett vitt hav av silverarv. Vackert, särskilt i solnedgången.

En nejlika

På vintern blir den lite soppig och blöt. Jag klipper ner den hårt både på sommaren och vintern, för den är de spanska skogssniglarnas och trädgårdssnäckornas bästa gömställe. Klipp, klipp, och så uppdagas sniglar och ägg. Klipp och kläm!

Titta en gång till nästa gång du ser en silverarv i blom (kanske hos mig en varm sommardag). Silverarven är en nejlikväxt, och blommorna liknar på sitt sätt både borstnejlika och sådana där praktnejlikor du köper i blomsteraffären. Så nästa gång du ska ha en nejlika i knapphålet, kan du rent botaniskt välja en silverarvsblomma. Då kan du briljera med dina botaniska kunskaper!


Publicerat

i

av