Grafologi

En bild säger kanske mer än tusen ord. Men en graf kan visa på samband som vi inte har ord för.

Som den här grafen som Hamid Sarve skapade och delade några veckor efter valet. Namnet “Kommunernas ideologiska positionering relativt rikssnittet 2026” välter inte kiosker, men innehållet är intressant.

Idén är skenbart enkel, och därför så drabbande. På X-axeln går den ekonomiska vänster-höger-skalan, med vänsterideologi åt vänster och höger åt höger. Y-axeln visar GAL-TAN-skalan. GAL står för Grön, Alternativ och Libertariansk, TAN för Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk. I plotten är det GAL neråt och TAN uppåt. En fyrfältare, what is not to like.

Origo, alltså där X och Y möts, är riksgenomsnittet. I år hamnade Växjö där.

De liberala, gröna orterna

Jag tittade efter kommuner jag bott eller jobbat i.

Lund är där jag är född och uppväxt, och i Stockholm bodde jag några formbara år när jag var mellan 23 och 29. Jobbade sedan kvar i Stockholm ytterligare något år fast jag då flyttat till Malmö. Lund och Stockholm ligger precis bredvid varandra i grafen.

Kanske inte så konstigt att jag känner mig så hemma i båda städerna. Jag jobbar numera i Lund och behöver aldrig stångas med staden som jag ser andra gör. Det är bokstavligen på mammas gata jag går till min arbetsplats från Lund C.

När jag är i Stockholm känner jag mig också komfortabel. Det är lätt att dra ett skämt där, det landar väl. Att jag inte ville bo kvar i stan berodde mest på klimatet och att det blir så mörkt på kvällarna. Inte en stockholmsvinter till. Jag hade gått under. Jag sa att jag ville ha en hund och en trädgård, och flyttade. Men folket, samtalet? Vilsamt.

Samma med Uppsala, som ligger närmast i grafen. En för mig helt oproblematisk stad, bortsett från de kalla vintrarna. (Jag beundrar dessa karga nordmänniskor för att de står ut med snön, men det är inte för mig. Minusgrader är för mig en personlig förolämpning.)

Den segregerade staden

Mellan Lund och Stockholm bodde jag i Helsingborg. Mellanmjölkigt mitt på vänster-höger-skalan i grafen, men jag har aldrig bott i en mer tydligt segregerad stad. Det kan ha ändrats sedan jag bodde där på tidigt 90-tal, men då gick gränsen mellan rik och fattig längs Trädgårdsgatan. Söder om det var det tufft på riktigt och norrut var det posh.

Jag bodde i SöderCity och damerna på jobbet – som alla bodde i Tågaborg eller norr därom – uttryckte djup oro. Jag trivdes i mitt hem, för Söder var mer livfullt än de norra delarna. Här låg bion där jag såg Merchant Ivory-filmer och här låg den vidunderligt vackra simhallen, och det var här man kunde köpa lite mer intressant mat, och så var det nära till industrilokalerna där det ibland var fest med technon unzande till in på småtimmarna.

Kommunen ligger en bit upp på TAN-skalan. Det stämmer överens med mitt minne: i de kretsar jag hängde fanns det en viss kulturkonservatism. Att enda gången jag i mitt liv fått beröm för mitt ariska utseende var just i Helsingborg, det är nog mer en slump.

Jag flyttar vidare

Efter Stockholm flyttade jag till Södern, till Malmö, som ligger ett snäpp uppåt i GAL-TAN-skalan och en bra bit vänsterut. Ja, precis så är det! Jag fortsatte att jobba i Malmö även sedan jag flyttat därifrån, och jag hade gärna jobbat där igen. Trivdes med att bo där, men vi blev för trångbodda. (Det var det där med hunden och trädgården igen.) Malmö har en känsla av att det finns rum även för mig. Ta en falafel och heja på iff-iff så går det bra. Men jag saknar känslan av – vad ska jag kalla det? nyfikenhet? – upptäckarlusta som jag får i Lund, Stockholm, Uppsala.

Jag fortsätter följa min bostadskarriär genom grafen. Jag och min lilla familj flyttade till Höör, mitt i Skåne. Nu har vi bott där i mer än tjugo år (jag fick hund! jag fick trädgård! även om jag är between-dogs sedan ett tag) och fortfarande känner sig ingen i familjen hemma i kommunen. Vi trivs i huset och har några riktigt fina vänner här, men omgivningen, det är som att se på film. Ingen av ungarna är nostalgiska och vill bo kvar i Höör. Det är aldrig smooth här. Skämten landar inte. Tittar du på grafen ser du att Höör och Lund/Stockholm ligger på ett stort avstånd från varandra.

Så nära men ändå så långt borta

Skåne är ungefär tio gånger tio mil stort. Beroende på historia och geografi går det olika snabbt att tvära över landskapet, men tar man ett riktigt krångligt fall, som Simrishamn–Ängelholm, så tar det två timmar med bil. Det bor 1,4 miljoner människor fördelat på trettiotre kommuner. Man skulle kunna se Skåne som en enda stad med helt fabulous parkområden och stadsodling.

Tittar du närmare på grafen ser du en stor ideologisk skillnad mellan kommunerna. Näst längst ner på GAL-TAN-skalan ligger Lund, och högst i hela riket Sjöbo. Kommunerna gränsar till varandra, och du kör mellan respektive stadskärnor på en halvtimme. Man hade ju kunnat tänka sig att ett visst kulturellt utbyte åt båda hållen vore möjligt.

Och nu är vi på väg att flytta till Kristianstads kommun, som är mer TAN och högerut än Höör. Vilken tur att jag trivs med huset.

För att travestera Thomas Thorild och farbror Melker: Denna graf, ett liv.

Om grafen. Grafen baseras inte på någon undersökning om vad människor i de olika kommunerna tycker, utan kommunernas positioner är beräknade utifrån riksdagsvalets resultat och partiernas ideologiska placeringar enligt forskargruppen CHES. Källa.

---

Relaterade texter