We can be heroes

we can be heroes

Ni vet det där man säger om att man kommer ihåg exakt var man var när man fick kunskap om en stor nyhetshändelse? Jag åt frukost i vårt gula kök på Högviltsgränden i Lund när jag fick veta att Palme skjutits. Det var i kyffet utan fönster som var mitt kontor på Apoteket som jag … Läs mer

Om en pojke som hette Nils

st lars begravningsplats

Jag skulle vilja berätta om en pojke som hette Nils. Men var ska jag börja? Genom åren har historien kommit till mig, som en aning. Det hela är egentligen en ganska pinsam sak, så jag förstår att ingen velat prata om det. Men det är just det vi måste. Jag skulle kunna börja historien med … Läs mer

Guilty pleasures

någon som vilar och lyssnar på en transistorradio

Emmakarin Alaska Hallheden skrev i Dagens Nyheter för några veckor sedan om Celine Dion och att guilty pleasures kanske inte finns längre. ”Guilty pleasures har försvunnit. Ingen bryr sig om att du lyssnar på One Direction, *NSYNC eller The Pussycat Dolls.” Jag tror att hon har rätt. En stor del av mitt liv mellan 1984 … Läs mer

Vad vi minns

grand canyon

Medan jag håller på att gå igenom mina föräldrars samling av fotoalbum, funderar jag över vad vi minns och vad vi vill minnas. Mina föräldrar älskade att resa. För min mamma började det med en livsomvälvande båtfärd till USA när hon var sjutton år. Ett år som utbytesstudent i en liten ort i Pennsylvania, och … Läs mer

Är det verkligen kortare arbetstid vi vill ha, till varje tänkbart pris?

Dream big. Foto Randy Tarampi

Kortare arbetstid, sex timmars arbetsdag, fyra dagars arbetsvecka. För en som skrivit om dessa frågor sedan 1990-talet känns vårens debatt som minnen från förr. Problemet bara är att alla fått detta med den kortare arbetstiden om bakfoten. Här förklarar jag varför. Kanske började det med att jag träffade den fenomenalt trevliga Anna-Carin Alderin när vi … Läs mer

Ett bord för en på Vanadisplan

På väg hem genom Stockholms Vasastan efter en intensiv arbetsdag med litet tid för att äta, var jag sugen på något rejält och kanske lite onyttigt. Försökte få en fish’n’chips på en gastropub vid hotellet jag bodde på, men efter att ha blivit ignorerad i fem minuter gick jag min väg. Restauranger som ignorerar medelålders … Läs mer

De brända lövens taktik

kompost brända löv skottkärra

Den gamla flädern som står längst in i hörnan, bakom grönsakslandet, här i min trädgård i Höör, förlorade en stor gren i en av vinterns stormar. I dag var det dags att klippa gräset och grenen måste bort. Jag gjorde som jag brukar: sågade fram det lite tjockare virket och lade det torrt i högen … Läs mer

Kommunikatörers demokratiproblem: Varför de tvingas tysta sina egna åsikter

kommunikatörers demokratiproblem

Dörren var stängd till det stora hörnrummet i Lunds rådhus. Utanför ena fönstret syntes Stadshallen. Kommunstyrelsens ordförande – som jag var ensam i rummet med – skrattade och sa: ”Du är ju kommunikatör, du håller med den som betalar dig.” Jag skrattade också, för jag hade ju betalt för det. Luften blev lite kvavare. Som … Läs mer

Kommunikatörsrollen i förändring – Specialiseringens tidevarv

kommunikatörsrollen - berzelius

Jöns Jacob Berzelius brukar kallas den svenska kemins fader. Jag brukar tänka på honom när jag tänker på kommunikatörsrollen i dag. Jacob Berzelius var östgöte och föddes 1779 i Väversunda. Hans föräldrar dog när han var liten, och det var kanske därför hans utbildningsbana blev brokig: ”Katte” i Linköping, läkarstudier i Uppsala, en tid på … Läs mer

Lantis eller storstadsbo

lantis eller storstadsbo

Är du lantis eller storstadsbo? Jag vet inte. Vad är det egentligen att bo på landet eller i staden när hela världen finns i fickan? När periferin finns i centrum. När jag flyttade från Stockholm till Malmö, frågade styrelseordföranden för det lilla bolag jag hoppade av ifrån: Vad gör man i Malmö? Det var som om han … Läs mer